... jag ett Stanley Kubrick-moment. Vet inte om det är ett vedertaget begrepp, men det finns inget annat sätt att beskriva känslan som kom över mig när Anders gick lös på en planka med yxa samtidigt som han nynnade en trudilutt. Denna planka har måttanpassats och sågats med millimeterprecision så det var en ganska skum känsla att sedan gå över den med yxa och kniv... Förhoppningsvis blir det som vi tänkt. Om inte, ja då har jag iaf för första gången dragit en tydlig parallell mellan min man och Jack Nicholson. Vem vet när det händer igen.
3 kommentarer:
Hahaha, kan faktiskt se det framför mig, de e trudilutten jag kanske har en egen version av... ;) puss
tack för hjälpen, det anlände idag ;)
god fortsättning!! kram
Har bloggen glömts bort? :O
Skicka en kommentar